Det finns en enda typ av information som man har lyckats någotsånär med att behandla som om den vore materia, nämligen pengar. Om man ska lyckas göra detsamma med musik och film så måste man ta till samma metoder. Man måste i så fall stänga alla skiv- och videobutiker, sända enbart nyheter i radio och TV, och endast distribuera “varorna” till diskotek och biografer med samma skyddsnivå som bankvalv. Personalen måste övervakas noga för att hindra att de sprider kopior. Då återstår fortfarande det analoga hålet, och för att täppa till det måste man kroppsvisitera alla kunder efter inspelningsapparater. Gissa vart försäljningskurvan skulle peka då.

Serienycklar och “activation codes” som kräver kommunikation med tillverkaren kan mycket väl ersättas med oavbruten kommunikation med tillverkaren, men även det går att gå förbi. Steget efter det för mjukvaruföretag blir att sälja hela datorer istället, och säkra alla former av input och output. För Catia, SolidWorks och liknande finns säkert en marknad för sånt, men knappast vanliga applikationer. Sen kommer någon att hitta ett säkerhetshål ändå, så den idén går också ner i diket.

Den enda lösningen som jag ser det är att sälja programvara som tjänst, och ha alla programlogik på nätet, utom en slimmad klient som laddar ner ett interface. Ungefär som Mozillas XUL fungerar, fast hela applikationen ligger på nätet istället. På det sättet finns det ingenting att piratkopiera, kunden får aldrig tag på programmet.