Martin: Jag tycker att det blir tydligare att stänga inne expressions så att man det blir tydligt vad som skall utvärderas och leverera True/False. Som ett funktionsanrop. Parenteserna är en bra syntaktisk avgränsning.

Intressant det du skriver om att man måste skicka med defaultvärden och positional. Får testa själv. Tack för att du tog dig tid att koda ihop det.

Angående generatorerna - hur ser din metodsignatur ut? Om du vill använda några argument utöver self verkar det som om man måste ange default-värden för att det ska fungera. Av någon anledning verkar antal “positional arguments” vara begränsat till ett. Exempel:

class Test:
____def iterator(self, n=10):
____for i in range(n):
________yield i

test = Test()
for x in test.iterator(5):
____print x

Ännu en Python fantast här!, iofs rätt nyligen men jag tycker att språket gick snabbt att sätta sig in i.

Förresten så har google också förstått värdet av python
http://www.idg.se/2.1085/1.154794

Gjorde ett snabbtest att skapa en klass med en metod som är en generator. Försökte sedan anropa denna och får lite fina fel:

TypeError: int argument required
TypeError: int() argument must be a string or a number, not ‘generator’

Martin, japp håller med om swap-satsen och har faktiskt ändrat koden till att köra:
i,j = j, i

Vad gäller While(True) är det en av de mycket få saker jag inte håller med vad som är kutym i Pythovärlden. Jag vill se markera uttrycket som utvärderas. Notera att PEP8 inte säger något om just detta (vad jag kan se).

PEP:arna gillar jag för övrigt. Ovanligt att det finns så många och tydliga förklaringar och motiveringar till varför språket ser ut som det gör, hur språket utvecklas och varför man rekommenderar att göra en viss sak.

En sak du kanske kan berätta är vad som händer om jag skapar en klass där en metod avslutas med yield och därmed blir en generator. Får man ett separat objekt av metoden? Har inte testat detta än…

Kul att så många här tyckte om mitt hack.

De flesta python-programmerare skulle nog dra ihop swap-raderna till en enda och skriva “while True” istället för “while(True)”. Jag håller med den andra Martin om att Ruby har sina goda sidor - men själv tycker jag att python-kod har en tendens att bli enhetligare och lättare att läsa. Jag måste dock medge att exempelvis @ är snyggare än “self.” och att funktioner som returnerar booleska värden slutar på ? är en god idé. Loop- och iteratorsyntaxen i python utläses mer likt naturligt språk, medan delarna i ruby hamnar i en konstig ordning på grund av likheten med funktionsanropssyntax. På det hela taget så är enhetligheten i kodningsstil (vilket gör koden lättläst) och det stora antalet bra bibliotek de främsta anledningarna till att jag föredrar python.

Har följt din blogg länge då du har många intressanta poster om säkerhet på alla nivåer, och att du nu kommer med Pythonkod som exempel gör inte saken sämre.

Ser redan fram emot nästa postning!

Däremot gillar jag Ruby skarpt! Språken är inte så väldigt olika, men av någon anledning passade Ruby mig bättre!?

Jag kan inte sätta fingret på varför det var lättare att lära sig det, men kanske berodde det på att jag hade en kompis att vända mig till med alla mina Ruby frågor. Får nog blogga lite om det