(Jag har läst ett antal intressanta artiklar och rapporter som jag tänkt blogga om, men inte hunnit med - så nu kommer en radda postningar med lästips.)
Lars Ilshammar, historiker, journalist och chef för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, har skrivit en rapport/essä om när datorerna blev farliga.
Vad Ilshammars text handlar om är inte när datorerna rent tekniskt blev farliga - utan när den mediala debatten och den politiska uppfattningen i Sverige om datorer, både tekniken i sig och användningen av tekniken, övergick från i grunden teknokratiskt och optimistiskt till att vara kritiskt. Ilshammars sammanfattning förklarar det hela:
During the 1960s, Swedish society underwent a rapid and revolutionary computerisation process. Having been viewed as a harmless tool in the service of the engineering sciences during the first part of the decade, the computer became, during the second part, a symbol of the large-scale technology society and its downsides.
When the controversy reached its peak in 1970, it was the threats to privacy that above all came into focus. This debate resulted in the adoption of the world’s first data act in the early 1970s. This paper will study and analyse the Swedish computer discourse during the 1960s, with special focus on the establishment of the Data Act. The core issues are what factors of development and what main figures were instrumental to the changing approach to computer technology during the later part of the decade.
Rapporten är mycket intressant att läsa, inte minst med tanke på den debatt som i dag förs om datalagring, buggning och avlyssning av olika typer av kommunikation. I slutet av 60-talet och bara några få in på 70-talet rasade en rejäl debatt om integritet och då speciellt de hot mot den privata integriteten som datatekniken gav möjlighet till.
Det är två saker som jag reagerar på när jag läser Ilshammars rapport. Dels hur fort omslaget från en i grunden positiv inställning till en negativ inställning gick. På några få år, från 1968 till ungefär 1972, slår attityden om närmast fullständigt och innebär konkreta förändringar som införandet av datalagen och inrättandet av Datainspektionen. Den andra saken jag reagerar på är vilka som gick i frontlinjen för att värna den personliga integriteten - det var nämligen Folkpartiet tätt följda av Moderaterna, samma partier som i dag går i frontlinjen för att inskränka integriteten med hjälp av datorer.
Jag hoppas att företrädare för dessa partier från den tiden pratar med dagens företrädare och diskuterar hur man då resonerade vad gäller skydd för den personliga integriteten kontra effektiv myndighetsutövning och skillnaden mot dagens samhälle. Jag tror vi i det här fallet har mycket att lära av dåtiden.
En bok som då kunde vara bra att läsa är Datamakt, skriven 1975 av den Folkpartistiska riksdagsledamoten Kertin Anér (ISBN 91-7070-421-X). Boken är alltså skriven i efterdyningarna av den debatt Ilshammar skriver om, och en bra sammanfattning av hur man inom Folkpartiet och borgarna resonerade. Boken ser man ofta på antikvariat och är värd att plocka upp. (Jag betalade 20 SEK för mitt ex.)
Ok, förutom integritetsapekter, vad har detta med IT-säkerhet att göra? Jo en koppling jag gör är att i dag finns det reella hot - phising, identitetsstöld, virus, spam, trojaner som folk är relativt medvetna om. Till detta tillkommer ökad övervakning med kameror, buggning etc - detta utan att farorna analyseras speciellt mycket. Samtidigt exponerar sig folk på Facebook, MySpace, Flickr etc och tycker att det är helt ok. Vi har alltså en mycket komplex blandning av psykologi, integritet, datoranvändning, reeella och imaginära hot samt utdelning och bearbetning av personlig information med i många fall global exponering.
I detta läget kanske vi, precis som när datorerna blev farliga, borde ha en ordentlig offentlig debatt. Det kanske är dags att exempelvis sociala nätverk på Internet, messa, LOL-cats, övervakningskameror och e-myndigheter betraktas utifrån säkerhet och integritet? Att dom kanske är lite farliga.
.gif)
.gif)
